Det var nämligen det som ställde till det igår på jobbet på sätt och vis. I fredags på vårt Teammöte tog jag upp att jag och 2 till som aldrig är sjuka alltid får hoppa in och jobba övertid och att man så långsamt måste se till att vi får våra lediga dagar när vi har de. Att man inte alltid kan titta och se, oj nu har hon tre lediga dagar, då kan hoppa in på 2 av dom. För som jag sa, de andra jobbar ju också övertid MEN de är regelmässigt sjuka också och "vilar" upp sig. Jag sa, jag är nära min gräns, jag är trött, jag behöver mina lediga dagar nu.
Jodå, det hade man förståelse för. Så får jag igår schemat för mars och man har helt enkelt strukit två av mina (beviljade) semesterdagar! Så jag var redan på morgonen, trött, irriterad och på gränsen helt enkelt. Sen var hela dagen jävlig och en boende var sjukt ansträngade och bara skrek vad vi än försökte. Så jag fick nog och skrek tillbaka att sluta skrik jag står inte ut! Vilket chefen hörde och så fick jag komma in på kontoret. De är ju skjukt formella i Tyskland, vi måste säga Ni inte Du till vår chef tex så skrika tillbaka får man ju absolut inte göra.
Men jag sa att det hade aldrig hänt om 1. man hade sett till att jag fått vara ledig när jag har ledigt och 2. man hade lyssnat på vad jag sa i fredags. Jag sa det ju inte på kul liksom.....
Efter en lång diskussion förstod hon att när jag säger jag är trött SÅ ÄR JAG TRÖTT. Jag är inte lat, har inte lust osv. Jag förklarade också att genom att de bara så strukit mina semesterdagar (utan att ens säga nått eller fråga mig) så kunde jag inte flyga till Sverige och hälsa på (jag vill flyga med RyanAir och de flyger bara tisdagar och söndagar från Bremen till Stockholm), att jag inte varit där på 1 år och jag helt enkelt inte kan mer om det ska fortsätta så här. Så jag fick - storartat obs! Ironi!!! - en dag ledigt den 28 februari så jag kan ta torsdagsflyget. Jag vet Ryan Air är ett skitbolag men de är helt enkelt så mycket billigare (även om jag vill ta med mig incheckat bagage) än vad KLM, Lufthansa och Air France är (det är de som flyger från Bremen till Sverige) och jag har inte råd att vara fin i kanten.
I alla fall så tycker jag fortfarande att de inte lyssnat ett dugg på vad jag (och andra säger) och jag har hela hösten funderat på om jag ska vara kvar där. Det finns mycket bra med stället. Otroligt mycket bra. Men det finns också dåliga saker. Tex detta med övertiden. Vi får ju inte betalt utan ska istället få ledigt, Vilket inte går då det hela tiden är minst 1 oftast 2 eller 3 som är sjuka. Sa jag föresten också till henne, de borde ta och fundera på varför det är så hög sjukfrånvaro från stället. Jag har en gång fått ledigt en vecka men först efter att jag då jobbat både julhelgen och nyårshelgen och vägrar göra det om jag inte fick en vecka ledigt efter det. Jag har nu i 1,5 år jobbat och utfört sysslor som en Fackkraft men fått lön som en Hilfekraft. Att jag hållt tyst är för att jag har väntat på mitt erkännande men nu känner jag att det är inte värt det. Jag är (utan att skryta) en av de tre bästa, jag är sjukt noggrann de vet om de säger till om nått blir det gjort, inget blir glömt, jag är alltid där är aldrig sjuk (1 sjukdag sedan 1 november 2010), jag har alltid ställt upp och jobbat övertid.
Så jag tänker också lite långsamt och lätt se mig om efter ett annat jobb. Deras argument att det är precis likadant överallt tror jag inte riktigt på. Jo, att det är brist på vårdpersonal vet jag, men jag tror absolut att man behandlar sin personal bättre och ger dom ordentligt betalt på andra ställen. Eftersom det inte är någon katastrof och jag inte har bråttom kan jag ju dessutom både ställa krav och välja det bästa. Och skulle jag välja fel är det inte värre än att flytta på sig till ett nytt jobb en gång till!
Har som mål att under sommaren eller absolut senast till hösten ha ett annat jobb. Med den tidsplanen borde dessutom mitt erkännde hinna bli klart.
Nuri som också jobbar på mitt jobb men som också jobbar extra på ett annat ställe har i flera veckor tjatat på mig att jag borde söka jobb på detta andra ställe. Han känner en av ägarna (eller om han bara är chef vet inte) och han kan fixa mig en intervju. Jag har tvekat för det handlar om hemtjänst i hemmet men å andra sidan börjar jag nu tycka det kanske är bra. Har man någon idiot så behöver man ju inte ha den idioten runt sig hela dagen utan man gör ett kort besök och åker vidare till nästa. Låter näsan lite lockande när jag tänker efter.... :) Jaja en intervju kan inte skada. Jag har ju också utan att aktivt söka redan att två erbjudanden under dessa 2,5 år om andra jobb men i slutänden tackat nej för att schemat har passat mig sjukt bra där jag är nu. Men om det ska fortsätta med att vi måste jobba nästan varje helg eller delade pass så är det inte värt för mig längre att jag (nästan) bara får jobba förmiddagar. Då tar jag hellre en del kvällar och får vara ledig när jag ska vara ledig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar