Men det glömmer vi fort. Snö, lerig plan, utan ytterbackar (båda skadade) och HSV vann med 2-1. Men vi vann 3 av 4 i förra årets variant av backhopparveckan i Norden ;)
Resten av mitt inlägg kopierar jag ur Antons superba fotbollsblogg:
(inlägg före matchen)
Förra året fajtades Hamburg framgångsrikt på tre håll: ligan, cupen och UEFA-cupen. Tills lotten föll sig som så att man skulle möta ärkerivalen Bremen fyra gånger på mindre än en månad.
Fyra derbyn senare var Hamburg ett stukat lag som inte fajtades om någonting längre.
Så, tro fan att dom är revanschsugna när Bundesligas höstsäsong imorgon avslutas på allra bästa sätt, med slaget om norra Tyskland.
(inlägg efter machten)
Alltså, fem anledningar till att Hamburg - Bremen slutade 2-1:
1. Utvisningen. Det är väldigt svårt att se hur mycket kontakt det var. Men Boateng får akta sig så att han inte blir känd för att han ofta ser rött, och Marin får akta sig så att han inte blir känd för att han faller lätt.
2. Men Hamburg klarade av att spela med tio man ganska bra ändå. Mycket tack vare två enastående kontringsspelare i Petric och Elia. Den senare har fart, han har teknik, han har hjärna och han har styrka. När han visar upp alla dessa egenskaper, så har han också totalt övertag på motståndarnas backar. Som idag.
3. Tim Wiese är alltid i blickfånget, ännu mer så när Bremen möter Hamburg. Utvisslad vid varje bollkontakt, och kanske var det därför han var helt ute och cyklade vid Hamburgs 2-0. Han stod senare för en klassräddning och en slags karatespark i ett - något som bara Tim Wiese kan.
4. Bytet Özil mot Borowski var inte bara oväntat, det tog också död på ett framångande Werder för en stund. Özil var inte i toppform på den sliriga snön, men han såg hungrig ut, var mycket delaktig och slog fantastiska frisparkar. Efter hans utgång blev spelet långsammare och lagets fasta situationer höll en mycket lägre klass.
5. En något mer sympatisk kille än Wiese, det är Frank Rost. Hamburgs målvakt fredade målet mycket bra fram tills övertid då Naldo (med hjälp av en störande Rosenberg) kunde spräcka nollan. Men han hade hjälp, av a) en hel del värdelösa Bremenavslut och b) sin ribba - hela tre gånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar