Äntligen!

Äntligen är min cykel upplåst. Det tog låskillen 2 min med en skärslip. Så skönt ha min cykel tillbaka. Med lyse!! Var sen och lämnade plasma och cyklade sedan i regn hem. Och på vägen in var spårvagnen proppfull fast klockan var bara 10.00. Men man får ta cykel på den (och man får betala extra) så jag skiter i att folk suckar. Dessutom försökte jag ju att inte åka i rusningstid. Men typiskt. Annars är det rätt tomt vid den tiden.

Nu ska jag göra lite pappersjobb. Hade även tänkt ringa runt till mina kollegor för att få uppdateringar av mina patienter inför nästa vecka (måste vi helst göra onsdag eller torsdag) men så ringde de från jobbet och sa att jag fått ändringar. Men pga regnet tänker jag hämta det nya schemat först imorgon. En gång blöt räcker för idag. Jag har semester så jag är ursäktad även om jag ringer först imorgon fredag.

En bok har jag läst ut, Status 12 av Martin Melin. Skitbra! Kan rekomenderas. Den visar rätt bra verkligheten för polisen (fast lite tillspetsad såklart, det är ju en roman).

Martin Melin har arbetat som polis i 22 år och gör nu sin skönlitterära debut med polisromanen Status 12. En roman som skildrar den vanlige polismannens dramatiska vardag. Thomas ser hur två av kollegorna sliter upp mannen från marken. "Håll fast honom", väser Mårtensson. Sedan kommer det första slaget. Thomas kan inte tro sina ögon. När Thomas Hallgren börjar sin första dag på Norrmalms polisstation är han nervös. Han vill så gärna göra sin far stolt - mannen som var en otroligt uppskattad polis. Under utbildningen var Thomas kursettan, killen som gjorde alla rätt, men kommer det att räcka? Redan under de första dagarna inser han att det han fått lära sig under kontrollerade former inte går att tillämpa i verkligheten.