El Niño

Historien om varför det blev Liverpool och ingen annan klubb (från en intervju i Sportbladets superbilaga)

För att förklara måste vi gå tillbaka lite drygt 20 år i tiden - till arbetarklasshålan Fuenlabrada i utkanterna av Madrid. Ett år efter att hans storebror sparkat ut hans tänder när Nando stod i mål började han spela för korplaget Marios Holland (som forward, målvaktskarriären blev kort) och när han fyllt 10 år gick han över till tiomannafotboll och laget Rayo 13. Under det första året gjorde han 53 mål och som belöning fick han provspela för "Atleti" och trots att klubbens träningsanläggning låg långt från familjens hus blev det Atletico för Fernando. Men det var ingen dans på rosor.

När pappa Jose jobbade för att försörja familjen var det mamma Flori och syskonen som dag efter dag fick följa honom till Atleticos träningsanläggning. -Vi var tvugna att åka tåg, byta till buss och sen gå genom en park och hon gjorde det två gånger om dagen. Det spelade ingen roll om det regnade eller var stekande hett. Hon följde alltid med mig, har Fernando berättat.

Det dröjde inte länge innan ryktet om Atleticos lille anfallare spred sig över stan - och till ärkerivalen Real. När Fernando var 12 år försökte Real Madrid locka över honom till sin ungdomsakademi. Men han var inte intresserad. I flera år hade han lyssnat på sin farfar om och hans predikan om kärlek och hängivenhet. Och köpt filosofin.

-Det var tufft vara Atletico-supporter men jag tyckte vi representerade något annat, arbetarna i stan, människor som inte hade så mycket pengar, människor som hade det tufft och som gick och tittade på sitt lag när de jobbat klart för dagen.

-Det var underbart tyckte jag. Sedan dess har det varit viktigt för mig vad min klubb står för. Real Madrid stod för någoting annat. Glamour och stora stjärnor. Men jag kom från en arbetarfamilj och Real betydde ingenting för mig.

När Fernando (som lyckades uppleva både att vinna dubbeln, vara med om nedflyttning och uppflyttning igen) bestämde sig för att lämna Spanien för att utvecklas stod klubbarna i kö. Inter, Milan och Manchester United ville alla ha honom. Alla fick nobben.

Liverpool blev klubben han valde. -Det är en arbetarstad. En ärlig stad. Människorna här jobbar hela veckan och på lördagar vill de gå och se på fotboll.

Känns det igen? Precis. Vi kunde lika gärna ha lagt karbonpapper på hans förklaring till varför han först valde och senare blev Atletico trogen i 12 år.

-Jag har fått många anbud genom åren, haft många stora klubbar att välja bland. Men människorna, historien, sammanhållningen. Jag tittar på sådana saker.

Det är varken mål eller pengar som driver Torres. När han skrev på för Liverpool var han tydlig med en sak.

-Jag är här för att vinna titlar. Föreställ dig att du slutar spela fotboll efter 10 år, du ser dig omkring. Du syns inte på några bilder, du har inga medaljer, inga troféer. Det skulle kännas som om du hade spelat i onödan. Du har ett vackert hem, en fräsig bil men vad spelar det för roll? Du kan inte säga att "jag vann pengar".