Ett kantstött manligt ego
En anonym bekännelse av stallbrudsmake
Jag måste erkänna att jag inte tillhör skaran killar som haft något
större behov av att understryka min manlighet. Aldrig har jag tatuerat
in några skräckinjagande motiv på mina överarmar, armbrytningstävlingar
har jag hållit mig undan. Nej, jag har känt mig rätt trygg i min
manlighet ändå. Men nu på senare tid har jag börjat tveka på mig själv.
Och jag vet helt säkert att det är frugans och alla andra stalltjejers
fel!
Plus och minus med stallbrudar: Missförstå mig rätt! Alla tjejerna i
stallet är supertrevliga och jag inser att det finns massor med
fördelar att vara gift med en hästtjej. T ex har frugan aldrig något
emot när man ska iväg en lördagkväll och se fotboll med grabbarna! Nej,
för hon är ändå i stallet och utför sadelvård, tvättar svansen,
sorterar schabrak eller ägnar sig åt andra viktiga sysslor som absolut
inte kan vänta till dagen därpå.
Och på inga villkor att hon skulle få för sig att gnälla över att det
läggs ut för mycket pengar på allehanda teknik prylar, för i jämförelse
med de astromiska summorna som spenderas på hästen är det ingenting.
Men, sen finns det nackdelar också och det är just det som är kruxet...
Utan problem kan jag aceptera lite hästlukt i bilen (jag jobbar på det
iaf), alla sena ankomster - hästfolk tycks nämligen sakna förmågan att
hålla tider och lever helt och fullt efter Alfons Åberg devisen "jag
ska bara".
Men det faktum att tjejerna i stallet så totalt får mitt manliga ego
att sjunka till lägsta nivå, det har jag sannerligen svårt att
acceptera! I mitt stilla sinne har jag haft en inre bild av mig själv
av en stor, stark, och mycket handlings kraftig individ. Men så kommer
man till landet annorlunda (dvs stallet) och självbilden rasar i en
faslig fart. Och inte undra på när man där möts av:
• tjejer, starka som oxar, som får höbalarna att se ut som flirtkulor
när de svingar dem från ett ställe till ett annat
• tjejer med E-körkort som utan att blinka fickparkerar det ena
ekipaget efter det andra medan man själv har svårt att backa en meter
eftersom backsensorerna slås ut så fort trailern häktats på
• tjejer som byter däck på bil och trailer fortare än en själv hinner
så mycket som lossa första bulten
• tjejer som i hög fart störtar från hästryggen ner på marken, slår
sig halvt sönder och samman och som utan att blinka raskt hoppar upp på
ryggen igen och börjar om från början. Hade det varit fotboll och
liknande smällar inträffat hade rött kort tilldelats, båren plockats
fram och en lång sjukhusvistelse hade varit att vänta
• tjejer som mockar, fyller vattenhinkar, fyller höpåsar samtidigt
medan en själv har fullt sjå att utföra sysslorna var för sig
Och skulle man någon gång erbjuda sina tjänster i stallet får man allt
som oftast höra att: "Gå en sväng med hunden - det går fortare om jag
gör det själv".
Så inte är det annat än rätt att frugan får bära skulden till mitt
bristande självförtroende och den pinfärska draken på min högra biceps!
***
Hittat på nätet. Kan hålla med. Även om jag personligen skulle kräva få vara med på lördagkvällen då..;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar