Den 14 september skulle hon fyllt 19 år. Hon är den som levt längst tid tillsammans med mig. Hon hade både FORL och giftstruma och det gick med mediciner ett tag men senaste tiden har hon tappat mycket vikt (hon hade även dåliga njurvärden) så när hon idag slutade äta, bara kräks galla, grejade med munnen och var väldigt slö var det dags ta beslutet att ta bort henne.
Jag kommer sakna min sängkompis som alltid sov på kudden bredvid min, skulle alltid ligga i knä när jag ser på TV eller knappar på datorn och när hon var hungrig väckte hon mig genom att peta på mig försiktigt med tassen.
Nu är bara Ida kvar och jag hoppas hon klarar sig som ensamkatt. Ida är lite speciell och inte helt lätt att skaffa en ny kompis till. Dessutom tror jag en kattunge skulle bli för intensivt och hon är 17 år. Och att introducera en vuxen katt är jag inte säker på att det går. Men Ida är lite av en ensamvarg så det kanske går bra för henne att vara själv.
4 kommentarer:
Lilla Julia! Alla tankar går till dig och Matte, sov gott! Kram från Janicka
:( RIP
Förstår att du är ledsen men beslutet var helt rätt, det bästa för henne.
Naw usch stackare. Alltid jobbigt att ta sånna beslut
Skicka en kommentar